Södertälje Brukshundklubb

Ja, så lät det nog flera gånger under dagen, då jag gick Ledarutvecklingskursen för hundfolk via Studiefrämjandet i helgen. Vi var flera entusiastiska och glada som ville lära oss mer om ledarskap inom hundvärlden - hur blir man en bra ledare? Jag vill här dela med mig om mina tankar och kanske kan jag inspirera Dig till att någon gång vilja bli instruktör. För jag är helt övertygad, det är säkerligen mycket roligt och ger dig massor av erfarenheter också i din egen träning.

Hur då'ra? Varför då?
Vi tar till oss kunskap på olika sätt, eftersom vi är olika. Visste du att en del av oss lär sig bäst genom att läsa sig till kunskap, en del vill lyssna sig till kunskap, en del föredrar att någon visar först (demonstrera) och en del föredrar att göra själv? Det är något som en ledare/instruktör behöver ta hänsyn till, så att alla kan lära sig på bästa sätt. Vi lär oss bäst genom egna erfarenheter och  när vi är motiverade till inlärning. Det är också viktigt att det är i en positiv miljö och i samarbete med andra. Vilken spännande utmaning att ta sig an som ledare!

Det visste jag inte!
Hur fungerar vi i grupp? Ämnet är stort så klart och det finns många vetenskapliga teorier kring detta, men vi diskuterade FIRO-modellen av Will Schultz. När man blir mer medveten om gruppers olika faser, så förstår man också olika händelser och hur man som ledare kan påverka/förbättre/leda och se på sin egen roll i det. Gruppdynamik är mycket intressant och, i rollen som ledare, vilket verktyg det kan bli!

Aha!
Jag fick med mig många tankar och reflektioner hur en ledare ska vara. Eller rättare sagt, hur jag själv vill vara den dagen jag tar mig an en egen grupp. Jag är ganska säker på att jag kommer att fundera över mina val av "verktyg", val av ord och hur viktig tydlig planering, förberedelse och kommunikation förstås är. Ledorden kommer att vara:

Engagemang och glädje - tillsammans!

och mer hund åt folket!

Susanna, blivande Rallyinstruktör

I 10 år höll jag mig undan.... Först från de mer allmänna utropen om hjälp och sen även från den mer personligt riktade frågan; Kan du vara spårläggare på klubbens tävling?

Spårläggare! Ni hör väl själva vilket ansvarstyngt och obegripligt och i alla för mig väldigt skrämmande ord. Man kan gå vilse!
Man kan råka gå i cirklar och förstöra en hel tävlingskarriär…eller i alla fall en hel tävlingsdag för en hårt satsande klubbvän. Man kan säkert tappa något i spåret eller glömma någon tidräkning eller glömma lägga ut pinnarna så att man har alla kvar i fickan när man kommer till slutet…och framförallt måste man säkert gå upp mitt i natten och vad kan man då möta i skogen…och..

Ja, som ni hör så är det säkrast att hålla sig borta i minst 10 år till. Eller! Det kan också vara så att man (läs jag) själv började tävla i spår och fick möjlighet att först och främst känna tacksamhet mot den spårläggare som faktiskt lagt ett alldeles förträffligt spår åt just mig och min hund och som tyst och fint satt och väntade när jag jublandes berömde världens bästa spårhund som hittat sin slutpinne. Samma spårläggare som klockat en bra tid och bjöd hunden på korv och mig på en festis.
Tack för den chansen!

Det kan också vara så att just vår klubb har en mycket fin tävlingsorganisation och ett gäng med erfarna spårläggare som till punkt och pricka guidar en hel novis spårläggare att lyckas med varje steg OM man bara tar det första steget själv - att våga tacka ja!

Min Spårläggardebut såg ut så här:

Ett par veckor innan hade någon av de erfarna spårläggarna snitslat ”mitt” spår. Då menar jag verkligen SNITSLAT! Det fanns ingen möjlighet att gå vilse. Mitt uppdrag var därefter att tillsammans med en mycket erfaren spårläggare (vi kan kalla henne Carita) få en personlig guidning av vart mitt spår låg och hur själva tävlingsdagen skulle gå till. Därefter fick jag så många gånger jag ville under veckorna fram till tävlingsdagen gå spåret själv, med eller utan hund. Jag såg till att snitslarna hängde kvar och att jag kände mig helt trygg med hur spåret gick. Jag kunde också ha valt att bara stämma av spåret ett par dagar innan tävlingen.

På tävlingsdagen samlades alla spårläggare klockan 6 på morgonen.
Vi tilldelades en påse med spårpinnar, penna och ett papper där mottagningstiden samt antal pinnar skulle noteras. Vi fick festis och korv till spårarna och smörgås och dricka till oss själva. Därefter åkte vi ut till våra respektive spår.
Vid ett klockslag så gick jag spåret och min uppgift var att plocka ned alla snitslar (många) och lägga en av mig doftande spårpinne där det tydligt var markerat med dubbla snitslar. Sen var det bara att vänta på att tävlingsekipaget skulle komma och påbörja sitt spår. Ca 30 minuter efter väntade jag på jublet och fick skriva mitt klockslag på lappen och ge den välförtjänta korven till hunden och festisen till föraren.
Jag tyckte mig se tacksamhet även hos denne förare!

Författat och fotograferat av Towe Melander

 Låt mig presentera en rykande dagsfärsk rallylydnadschampion från Södertälje BK!

Vi började vår rally-resa 25e september förra året i nybörjarklass, nu 7.5 mån senare, har vi fått tredje certet! Vi har haft en så skojig resa genom alla klasser, med både uppåt och nedåt, men alla erfarenheter är noterade på erfarenhetskontot!

Rallylydnad är fantastisk rolig hundsport som passar alla! På tävlingsbanorna har vi då sett unga, gamla, tjejer, killar och hundar av verkligen alla raser och lite till.

LP1 LP2 RLD N RLD F RLD A SE RallyCH Myramarkens Iced Frappuccino
a’la Frappe
/Susanna Emanuelsson

Carina har lämnat oss i stor saknad.
Carina var mångårig medlem och djupt engagerad i klubbens verksamhet.
De flesta av oss har träffat henne – hon har varit sekreterare,  haft hand om medlemsredovisningen, som webmaster designat hemsidan, arrangerat klubbens utställning, på tävlingssidan ingått i tävlingssektorn, skött klubbens vandringspriser, haft hand om resultatredovisning, varit tävlingssekreterare, under senare år har hon också arbetat  i Trivselkommittén  Ja, listan är lång. Carina fanns alltid där och delade med sig av sin kunskap.
Hon hann också träna och tävla – alltid med en rottweiler vid sin sida. Så sent som i somras tog Carina och hennes Feja lydnadsdiplom  i startklass.
De tävlade också i en ny gren – rallylydnad, där de hade stor framgång.

Vi kommer att sakna Carinas energi och glada leende. Du fattas oss...